Fock på rulle, eller hur riktiga lattor gör underverk

Jag är ofta ute och coachar på diverse båtar och det är väldigt vanligt med rullmaskin, alltså att man har sin fock eller genua på rulle och trenden är att det blir allt vanligare med fock istället för genua, av olika skäl. Jämfört med genuan så är focken ett mer högsmalt segel och det ställer mycket höga krav på duken i seglet för att den skall orka hålla formen. Men inte ens den bästa och stummaste duken klarar sig helt utan hjälp då kraftdistributionen är så extrem och därför sätter man i princip alltid in lattor i seglet. Om man nu har focken på rulle så blir det oftast någon form av korta mjuka lattor eller i lite längre men vertikala/stående så att det fortfarande skall gå att rulla in seglet runt förstaget.

Formen vi strävar efter är att seglet ska vara runt i förliket och så plant som möjligt i akterliket, och det går tvärs emot principen för att kunna rulla in seglet runt förstaget. Störst blir lasterna i akterliket och upp mot toppen mot seglet. Det gör att en fock utan lattor, eller med korta lattor gärna ”hookar” i akterliket. Detta medför i sin tur att kraften blir mer sidoriktad än framåtriktad och båten kränger mer samt seglar långsammare. Vidare så styrs vinden in i storseglet som får backvind/inslag vilket bromsar luften i spalten onödigt mycket, och det blir värre ju mer vinden ökar. En rätt effektiv luftbroms!

Trenden, speciellt på shorthandoptimerade båtar, är att gå i från rullen och fästa seglet mer traditionellt med så kallade ”hanks”, en form av mjuka hakar, så att man dels kan ha långa liggande lattor, vilket både ökar livslängden formmässigt på seglet och ger seglet ett större register, men också för att man kan reva seglet effektivare och på så sätt slippa jobbiga och tidsödande segelbyten. Det är heller ingen risk att tappa seglet i sjön när man tar ned det i samband med hissning av undanvindssegel tack vare att det är fäst till förstaget, till skillnad om man har seglet hissat i en profil. Fördelen med mjuka hakar, kontra de traditionella pistolhakarna i mässing, är att det ömtåliga nylonet i undanvindsseglen inte riskerar fastna och rivas sönder. Den översta lattan gör man alltid genomgående (ibland även latta #2) och kan enkelt bytas till en hårdare när vinden ökar, för att på så sätt få mindre form, öppnare akterlik och bättre tvist vilket är nödvändigt för att spilla vind utan att samtidigt öka motståndet. På så sätt får focken ett ännu större vindregister. Nästa steg när vinden ökar ytterligare är som sagt att reva focken på samma sätt som man revar storen. Man spar också mycket vikt uppe i riggen då en rullmaskin väger en hel del, nog så viktigt då rätande moment alltid är en bristvara på enskrovsbåtar.

Här nedan följer två bilder på min kulingfock (HWJ). Först som rullfock med korta rullattor och efter den konverterats med hanks och långa horisontella lattor. Formmässigt är skillnaden som natt och dag!

Vakaros Atlas

I helgen var jag i Monaco och kappseglade J/70 och testade ett nytt GPS-baserat instrument, Vakaros Atlas.

I J/70-klassen är instrumenteringen fri sånär som på att man inte får ha något vindinstrument vilket gör att mycket viktigt data går förlorat. Många team kör således med någon form av GPS-instrument för fart och kurs, tex Velocitek Prostart eller en kombo av TackTick Racemaster med paddelloggivare.

J/70 har flera trimkontroller samt spinnakerfallet i råttor på masten under bommen varför man inte gärna sätter flera displayer där, det blir helt enkelt väldigt trångt. Man vill således helst bara ha en display som då självklart skall kunna visa så mycket viktigt data som möjligt.

Följade GPS-baserade instrument har varit under övervägande:

Nauteek SC200 (säljs ej längre)

Velocitek ProStart

Racegeek d10

Vakaros Atlas

Alla instrument har sina för och nackdelar och jag har sonderat marknaden efter ett som har så få av nackdelarna som möjligt.

Jag har en Nauteek SC200 sedan tidigare men det har nu 13år på nacken och just funktionen avstånd till linjen är både komplicerad att starta och inte 100% pålitlig. Det finns utrymme för förbättring helt klart!

Velocitek ProStart är väldigt populär och mycket basic. Helt klart enklast att använda på marknaden. Den visar distans till startlinjen och tid till start eller COG/SOG samt en simpel graf som visar om man seglar i motvrid eller medvrid baserat på den kurs man började på. En stor nackdel är att man inte kan dämpa SOG och COG för när den sitter på masten och man seglar i vågor så gör pitchandet att både SOG och COG fladdrar så att dessa blir hyfsat svåravlästa. Den får dock stort plus för att den som sagt är superenkel att använda med enkla tydliga knappar samt att man kan justera magnetisk deklination så att COG kan visa magnetisk kurs i stället för sann. Detta använder jag mig ofta av för att hitta laylines med min pejlkompass. GPSen har en uppdateringsfrekvens på 4Hz vilket jag anser är i lägsta laget för att alltid få en jämn och pålitligt nedräkning av avståndet till linjen. En högre frekvens är önskvärt om denna funktion ska bli riktigt bra och Velocitek ProStart har nu funnits i nio år på marknaden och utvecklingen går som bekant hyfsat snabbt framåt. De nyare instrumentet RaceGeek d10 har 10Hz i uppdateringsfrekvens och Vakaros Atlas som är nyast har den högsta på marknaden med 18Hz.

De flesta sportbåtar väldigt känsliga för krängning. I lätt vind så brukar de få minimal våt yta vid en viss krängning och i hårdare vind så blir skrovet snabbt asymmetriskt vid mer krängning vilket ökar motståndet samt ändrar balansen i båten. Det kan också innebära att rodret lyfts upp vilket i sig ökar motståndet, etc. Kort sagt, att alltid ha koll på krängningen är viktigt. Jag vill därför gärna ha denna funktionen tydligt på en display, och med lagom dämpning. Endast Racegeek d10 och Vakaros Atlas har denna funktion.

På ett ställe som Monaco där strömmen är relativt jämn över banan (pga jämt djup) så funkar det helt ok med GPS kurs, dvs COG för att upptäcka vindvrid. Nackdelen med COG är att man behöver fart för att den skall linjera med stäven och därmed fungera. Den är därför rätt kass när man lovar till vindögat innan start för att kolla vindriktningen och därmed kunna räkna ut ev fördel på startlinjen, så i dessa lägen vill jag ha en magnetisk kompass, detta återfinns också, förutom COG på Racegeek d10 och Vakaros Atlas. Det hela kokar alltså ned till någon dessa två. Det skall också tilläggas att båda har ännu fler funktioner som att de tex går att koppla upp mot andra instrument, avancerad loggning, race analyser, etc. Båda har dock en helt annan prislapp, runt 14000kr jämfört med Velocitek ProStart som kostar strax under hälften.

Det slutade att valet föll på Vakoros Atlas för min del. Dels Pga GPS-ens uppdateringsfrekvens är överlägsen och det smidiga formatet vilket gör den lättmonterad oavsett båt man kliver ombord på. Jag tänker att man då lätt kan ta med den om man gästspelar på andra båtar som eventuellt inte har en bra uppsättning med instrument. Racegeek d10 är byggd för att vara lite mer permanent installerad, den kräver också en extern strömkälla vilket dessutom innebär en viss kabeldragning. Vakaros Atlas har med sitt inbyggda batteri på 400Ah en driftstid på drygt 75timmar. Dock oklart vad denna tid blir när den automatiska bakgrundsbelysningen tänds när mörkret faller.

Seglingsmässigt håller Vakaros Atlas nästan vad den lovar, men bara nästan. Mycket är ännu inte färdigutvecklat men Vakaros menar dock att nästa mjukvaruversion kommer med många nya förbättringar och funktioner. Jag väntar med spänning! Bla så skall detta instrument även kunna visa VMG, avdrift, waypoints, mm samt räkna ut tid till startlinjen vilket är unikt i så fall (och alltså inte bara distans). Avstånd till linjen fungerade dock perfekt och det är enkelt att pinga linjen samt starta nedräkningen, om än inte lika enkelt som på Velocitek ProStart som har dedikerade knappar för uppgiften. På Atlas måste man alltid trycka på en knapp extra för att först komma in i rätt mode/kontext.

Atlas har sex knappar, uppepå sitter powerknappen, längst högersidan sitter fyra kontextstyrda knappar som ändrar funktion baserat på viket läge man är i och nere i mitten sitter ”home” knappen som gör att man snabbt kommer tillbaka till någon av de fyra olika huvudvisningsalternativen. Varje sådant visningsalternativ består sedan av tre eller fyra infofönster som Vakaros kallar ”Widgets”. Dessa skall man också med nästa mjukvaruversion kunna anpassa själv och på så sätt bygga sina egna visningsalternativ.

Just nu kan man heller inte dämpa datat men även detta kommer enl Vakaros, liksom automatisk deklination.

Summa summarum. Jag gillar funktionen tid till linjen som är mycket exakt, krängningsmätaren var också perfekt. SOG, COG och kompasskurs går inte i dagsläget att dämpa vilket stör mig lite och funktionen för att upptäcka vindvrid, dvs visa +/- antal grader som vinden har vridit är ok men kräver att man går in i ett annat läge för att sätta sin baseline vilket blir lite mekigt. Jag vet dock inte hur man skall kunna göra denna funktion enklare när man inte har en vindgivare.

Potentialen finns att detta kan bli ett mycket komplett instrument men än så länge med nuvarande mjukvaruversion så fattas lite funktionalitet för att det skall vara värt pengarna jämfört med Velocitek ProStart.

Huvuds

Elvis Training

Andra regattan i Fast 40 serien startar i morgon. Man seglar i Poole International Regatta om ”The Canford Cup”, en pokal som faktiskt är några år äldre än America´s Cup pokalen som ju brukar sägas vara den äldsta pokalen i sportsammanhang, men så är alltså inte fallet.

Nedan några klipp som jag fångade med drönare från dagens träning med ”Elvis”. Mycket fokus på manövrar och speciellt gippsättningar, gippar och nedtagningar. Sakta men säkert blir vi bättre:

Coachning med drönare

Under helgens coachning av Linn Dismo och Malin Albert så passade jag på att filma med drönare. De siktar på att köra ÅF Offshore Race DH 2018 med ”Picador”, en Fareast 28R tillhandahållen av Jonas Grandér via no-crew academy, ett initiativ för att få ut fler tjejer och ungdomar på shorthandkappseglingarna.

Delaminerat roder

Normalt gör jag en bedömning av vad som måste göras och hur jobbet bör utföras med tydliga instruktioner så att kunden sedan kan göra jobbet själv. Att jag plastar tillhör därför inte vanligheterna men när en bra kund vill ha hjälp med hela jobbet så ställer jag, i mån av tid, såklart upp.

Laminatet hade släppt från distansmaterialet så att ytterlaminatet var mjukt och med fel form. Jobbet blir att skära bort allt mjukt och laminera nytt för att sedan spackla upp rätt profil och därefter epoxymåla och slipa upp en bra racefinnish.  Glad Påsk!

Test av nya Diva 34SC

I veckan fick jag tillfälle att testsegla nya Diva 34SC för Hamnen.ses räkning.

SC står för Sport Cruiser och båten imponerar med snygg interiör, smarta lösningar och många och bra viktoptimeringar och resultatet är en av de livligaste Cruiser/Racers jag provat. Den rinner på extremt bra på öppna bogar tack vare ett fint skrov och den låga vikten. Det var inga svårigheter att nå tvåsiffriga farter på loggen och jag fascinerades av det rena släppet i aktern. Normalt för båtar i detta segment är att det brukar se ut som en bubbelpool i kölvattnet närmast akterspegeln men så var inte fallet här, sweet!

Tyvärr var det extremt byigt på Kanholmsfjärden på testdagen så det var svårt att bilda sig en bra uppfattning om båtens prestanda på kryss. Helt klart är att den inte kändes underriggad, utan snarare hetsig och lite vek, men det kan som sagt ha varit pga de extremt byiga vindarna i kombination med focken som var en lättvindsvariant som i vindar uppåt 10m/s blev alldeles för djup och därmed krängde omkull båten i byarna. En detalj är att jag nog hade föredragit en lite mer akterlig mastposition för att få en lite mindre högsmal fock. Det blir i mitt tycke mer lättrimmat och ställer inte lika höga krav på materialet för att focken skall orka hålla formen när vinden ökar. Som bekant så kostar undanvindspotential i mättal och ska man lyckas i tex ORCi så är kryssprestanda allt och därför brukar lite tyngre båtar vara att föredra. Ska bli intressant att se hur konceptet fungerar nästa sommar på kappseglingsbanorna!

Hela testet filmades och kommer snart att publiceras på Hamnen.se

Diva 34 SC

Drönarpilot på Mästarnas Mästare

I helgen agerade jag drönarpilot för Hamnen.ses räkning i deras livesändning från Mästarnas Mästare i Marstrand.


I yngre ålder var jag extremt intresserad av radiostyrda bilar, båtar, flygplan och helikoptrar. Sistnämnda har gjort att jag har rätt många flygtimmar med helikopter som jag nu börjar få glädje av då många verkar ha behov av drönarpiloter. Tidigare i veckan var jag drönarpilot för ett reklamjobb tillsammans med Studio CA och nu i helgen alltså tillsammans med Hamnen.ses liveproduktion som är Sveriges genom tiderna största, och enligt många, bästa liveproduktion i kappseglingssammanhang någonsin. Kolla in repriserna här nedan:

Shorthandoptimering av Mumm 36

Veckans uppdrag är att ta fram några olika förslag på hur man på ett kostnadseffektiv sätt kan konfigurera om en Mumm 36 för shorthandsegling. Mumm 36 är en lätt, sportig båt som i originalutförande är konstruerad för att seglas på ca 8 personer. Att optimera den för shorthandsegling innebär att dels förenkla riggen och segelhanteringen, och gärna sänka segelplanets CE, samt minska beroendet av besättningsvikt på kanten.

Batteribyte i Dehler 32

Såhär såg det ut i en Dehler 32 från 2010. Tysk ordning och reda men med förlegad tung teknik. Två stycken Banner AGM förbrukarbatterier på 95Ah vardera plus ett startbatteri på 70Ah. Totalt 80kg i blybatterier.

Nu ersatta med ett Litiumbatteri på 90Ah med en vikt på 15kg. 65kg lättare båt alltså, dock med likvärdigt antal Ah som båtägaren kan utnyttja, men utan någon självurladdning och med betydligt snabbare uppladdning. Helt underhållsfritt, ingen underhållsladdning via landström eller solceller behövs. På riktigt installera och glöm bort, och som grädde på moset, ett helt stuvfack ledigt för semesterservisen!

 

Koll på cellbalanseringen inför säsongen

Jag går nu in på femte säsongen med litiumbatteri (LiFeYPO4) i Pac-Man. Batteriet jag använder, Winston WB-LP12V90AH är av en typ med noggrant matchade celler så att ingen balansering behövs och alltså heller ingen BMS (Battery Management System). Smidigt, simpelt och robust då elektronik och båtar inte alltid går så bra ihop. Men eftersom litiumtekniken var så pass ny för fem år sedan så drev min nyfikenhet mig till att öppna mitt batteri och köra lite labbtester för att undersöka hur pålitligt denna nya kemi var. Mitt gamla litiumbatteri får nu fortsatt att agera försökskanin och denna gång testar jag toppbalansering med hjälp av en batteriladdare avsedd för RC-hobby, alltså relativt små pack på normalt bara några Ah. Litiumladdare med balancering har funnits länge inom RC-gebitet och just denna är väldigt bra då den har inbyggd cellbalansering på 1 Ampere med 1mV noggrannhet redan i laddfasen (många andra laddare balanserar efter att batteriet är laddat vilket tar mycket längre tid om batteripacket är stort). Litiumteknologin är fortfarande ganska ny inom marinindustrin så denna typ av laddare finns inte att tillgå där än, så frågan var nu om denna lilla laddare klarar av att ladda ett i sammanhanget gigantiskt pack på 90Ah? Jorå, laddaren gjorde ett utmärkt jobb att ladda och balansera mitt båtbatteri också. Helt klart användbart med mindre laddare med inbyggd cellbalansering alltså. Har man inte helt matchade celler och kör utan BMS så bör man nog balansera dem någon gång om året och då är nog detta enklaste sättet att göra det på.