Fock på rulle, eller hur riktiga lattor gör underverk

Jag är ofta ute och coachar på diverse båtar och det är väldigt vanligt med rullmaskin, alltså att man har sin fock eller genua på rulle och trenden är att det blir allt vanligare med fock istället för genua, av olika skäl. Jämfört med genuan så är focken ett mer högsmalt segel och det ställer mycket höga krav på duken i seglet för att den skall orka hålla formen. Men inte ens den bästa och stummaste duken klarar sig helt utan hjälp då kraftdistributionen är så extrem och därför sätter man i princip alltid in lattor i seglet. Om man nu har focken på rulle så blir det oftast någon form av korta mjuka lattor eller i lite längre men vertikala/stående så att det fortfarande skall gå att rulla in seglet runt förstaget.

Formen vi strävar efter är att seglet ska vara runt i förliket och så plant som möjligt i akterliket, och det går tvärs emot principen för att kunna rulla in seglet runt förstaget. Störst blir lasterna i akterliket och upp mot toppen mot seglet. Det gör att en fock utan lattor, eller med korta lattor gärna ”hookar” i akterliket. Detta medför i sin tur att kraften blir mer sidoriktad än framåtriktad och båten kränger mer samt seglar långsammare. Vidare så styrs vinden in i storseglet som får backvind/inslag vilket bromsar luften i spalten onödigt mycket, och det blir värre ju mer vinden ökar. En rätt effektiv luftbroms!

Trenden, speciellt på shorthandoptimerade båtar, är att gå i från rullen och fästa seglet mer traditionellt med så kallade ”hanks”, en form av mjuka hakar, så att man dels kan ha långa liggande lattor, vilket både ökar livslängden formmässigt på seglet och ger seglet ett större register, men också för att man kan reva seglet effektivare och på så sätt slippa jobbiga och tidsödande segelbyten. Det är heller ingen risk att tappa seglet i sjön när man tar ned det i samband med hissning av undanvindssegel tack vare att det är fäst till förstaget, till skillnad om man har seglet hissat i en profil. Fördelen med mjuka hakar, kontra de traditionella pistolhakarna i mässing, är att det ömtåliga nylonet i undanvindsseglen inte riskerar fastna och rivas sönder. Den översta lattan gör man alltid genomgående (ibland även latta #2) och kan enkelt bytas till en hårdare när vinden ökar, för att på så sätt få mindre form, öppnare akterlik och bättre tvist vilket är nödvändigt för att spilla vind utan att samtidigt öka motståndet. På så sätt får focken ett ännu större vindregister. Nästa steg när vinden ökar ytterligare är som sagt att reva focken på samma sätt som man revar storen. Man spar också mycket vikt uppe i riggen då en rullmaskin väger en hel del, nog så viktigt då rätande moment alltid är en bristvara på enskrovsbåtar.

Här nedan följer två bilder på min kulingfock (HWJ). Först som rullfock med korta rullattor och efter den konverterats med hanks och långa horisontella lattor. Formmässigt är skillnaden som natt och dag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *