Historien om Jakt 12

För mer än ett decennium sedan fick jag ett samtal av två vänner: ”Jimmy, du är ju klurig och bra på att rita båtar, kan du rita en båt till oss?” De syftade till en IOM som jag ritat och vunnit några SM med men nu ville de ha en motorbåt, eller en miljöbåt som de kallade den. Den skulle vara 10m lång, max 2,5m bred så att den gick att köra på trailer och den skulle toppa 15knop och därtill vara extremt bränslesnål. Hmm… kunde detta ha något med den då nya alkohollagen att göra?

Konceptet växte på mig ju mer jag tänkte på idén. Inte för att utbytt ett potentiellt hål sjöfyllerilagen utan för att jag också kan tycka att det är mekigt att segla ibland och att det kan ta för lång tid att ta sig från A till B. Men jag är inte superförtjust i att studsa runt i en motorbåt i 30kn, det är ju ingen vidare komfort när det blåser och går lite sjö och kostnaden för drivmedel är inte heller rolig. Dessa problem löser man genom att konstruera ett skrov där man kan dra av på gasen utan att hamna i halvplaningsläget där fören pekar mot skyn och skrovet drar upp svall som får finlandsfärjan att blekna av avund. Effektbehovet ökar nämligen i kvadrat med farten så kan man tänka sig att åka lite långsammare så har man redan där kapat en stor del av bränsleförbrukningen. Men vanliga motorbåtar kan som sagt inte åka effektivt i fartintervallet mellan ca 10-20kn, där har man inte valet att dra av ”lite” på gasen, det blir mycket eller inte alls och mycket vill man inte dra av för då går det så sakta att man lika gärna kan segla…

Hursomhelst så tittade vi på diverse likande båtar men gemensamt var att ingen gick särskilt bra i de farter det var frågan om. Man hamnar som sagt precis i gränslandet mellan deplacementfart och planing, så kallad halvplaning. Bäst gick nästan de gamla Petterssonbåtarna från seklets början men även de drog lite väl mycket sjö. Jag ville ha ett ännu renare släpp och mindre vågbildning, för ju mindre vågbildning, desto mindre motstånd. Och fören ska inte trimma upp oavsett fart.

Jag ritade då ett skrov influerat av riktigt snabba segelbåtar, V.O.70 och IMOCA men anpassade parametrarna för det specifika fartområdet och betydligt mer kompromisslöst då jag tex inte heller behövde ta hänsyn till krängning, etc. När skrovet var klart byggde jag en radiostyrd modell i skala 1:10 för att simulera gångläge och vågbildning. Det var lite av en succé, skrovet flöt högt oavsett fart och liksom ”skimmade” vattenytan. Vi började planera för att bygga båten i fullskala och serieproduktion. Det visade sig dock att det skulle dra iväg ordentligt med bygge av formar och pengar var en bristvara. Vad gör vi nu?

Jag var så innerligt sugen på att få uppleva känslan att åka i båten så jag föreslog att bygga båten i halvskala så att man kunde sitta i båten och testa den mer på riktigt. Sagt och gjort, en halvskala byggdes av killarna och vi kunde sedan få testa båten på riktigt. Det var superkul att åka i den lilla båten och den uppfyllde verkligen alla våra önskemål med perfekt gångläge, minimal vågbildning, superrent släpp, mjuk fin gång i vågor och riktigt lättdriven och därmed effektiv och bränslesnål. Nedan några klipp i olika farter med halvskalan:

Men problemet med finansieringen fanns kvar och projektet rann ut i sanden. Men tankarna på båten och den mysiga gången glömdes inte bort utan poppade upp i minnet då och då, oftast triggat av bevittnandet av någon alldeles för tung och dålig konstruktion som störde friden när man var ute i skärgården.

Ett knappt decennium senare så ringde en av de ursprungliga initiativtagarna och säger att ”nu har jag lite pengar över men gör den två meter längre!”

Tillbaka till ritbordet! En längre båt är bra för att minska vågbildningsmotståndet men friktionsmotståndet ökar också. Jag började då att göra testkörningar i datorn med olika längd/breddförhållnaden, dock utan att ändra den principiella skrovformen. Slutligen blev måtten 12×2,85m. I samma veva beslutades att Vaxholm komposit skulle bygga båten vilket kändes riktig bra då det borgar för ett bygge som håller vikten! Stefan Törnblom står för laminatplan, hållfasthetsberäkningar och detaljritningar. Han gjorde samma sak med Pac-Man i mitten av 90-talet och lättare 38-fotare med inredning finns inte. Endast 3ton seglingsklar och hon håller ihop än!

Nästa steg var att rita däck och ruff. Det visade sig vara lite klurigt på en så pass smal båt och jag ville heller inte att den skulle se ut som alla andra motorbåtar, jag ville ha en lägre mer strömlinjeformad ruff som speglar skrovets effektivitet. Samtidigt vill man såklart att båten ska vara snygg, helst så att man vänder sig om och tittar en extra gång när man går förbi båten på bryggan. Men det är inte lätt att få till snygga proportioner och samtidigt få till ståhöjd etc på en så pass liten båt som dessutom har ett väldigt grunt skrov. Men efter många iterationer landade jag i något som jag var nöjd med och som även beställaren gillade. Smaken är som bekant delad och dessutom är ju generellt båtfolket en ganska konservativt skara så vi får se hur reaktionerna blir, det vore ju kul om fler gillar det dom ser.

Bygget är nu i full gång, helt i kolfiber för att göra båten så lätt och effektiv som möjligt, deplacementet blir låga 2ton. Första båten får en mittmonterad 80hk common rail diesel med segelbåtsdrev som ger en marschfart på ca 15knop men den skulle även gå utmärkt med eldrift tack vare det effektiva skrovet. Det fina med att ha drevet långt fram i båten är att man kan backa in i naturhamnarna och på så sätt få en mycket enkel ombordstigning på den låga, breda akterspegeln. Dessutom ligger det en infälld landgång i durken på akterdäck för att förenkla ytterligare.

Sjösättning våren 2021, mer information finner du på www.jaktboats.se

Nedan några renderingar på hur designen blev:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *